Test Cambridge Audio Melomania A100 (2026)

Vid 4,7 g per écouteur placerar sig Melomania A100 bland de lättaste intra-auriculaires i sin kategori. Sony WF-1000XM5 väger 5,9 g, Bose QuietComfort Earbuds II når 6,2 g. Denna skillnad på ett till två gram märks redan under den första timmens användning, särskilt på ytterörats brosk som bär den utskjutande delen av boîtier.

Emboutens geometri har en lätt framåtlutad insättningsvinkel, vilket främjar kontakt med hörselgångens vägg utan överdriven frontaltryck. Efter 90 minuters kontinuerlig användning förblir det intra-auriculära trycket neutralt på redaktionens öron. Efter 3 timmar uppstår en lätt trötthet i hörselgången hos personer med smal hörselgång, vilket löses genom att byta embout.

Cambridge Audio levererar fem storlekar av silikon-embouts (XS, S, M, L, XL). Storlek M passar majoriteten av redaktionens testare och ger en passiv isolering uppskattad till 22 dB i låga frekvenser, mätt genom subjektiv jämförelse med och utan ANC i Rennes tunnelbana. Embouts XS och XL ger något mindre stabilt grepp vid acceleration.

Vid snabb gång på trottoar rör sig écouteurs inte, förutsatt att rätt storlek valts. I liggande sidoläge undviker boîtiers kompakta form tryck mot ytterörat, vilket är en konkret fördel vid nattlig lyssning. Det övergripande greppet är tillfredsställande utan stabiliserande vinge, vilket utesluter intensiv användning vid löpning.

Melomania A100 har Bluetooth 5.4, vilket förbättrar länkens robusthet i mättade miljöer. I open-space med ett tjugotal aktiva Bluetooth-enheter noterade redaktionen inga avbrott under en 6-timmars session. I tunnelbanan observerades två mikrobortkopplingar på cirka 200 ms under samtliga tester, vilket ligger inom acceptabel norm.

Den effektiva räckvidden når cirka 12 meter i fri siktlinje, med märkbar försämring från 15 meter eller bakom två väggar. Dessa värden överensstämmer med tillverkarens uppgifter och är jämförbara med Sony WF-1000XM5 under samma förhållanden.

Multipoint fungerar på två enheter samtidigt, smartphone och laptop, med en uppmätt växlingstid mellan 1,5 och 2,5 sekunder beroende på vilken källa som tar över. Denna tid är något längre än hos Sony WF-1000XM5 (cirka 1 sekund), men förblir användbar i professionella sammanhang. Inga skarpa avbrott har observerats vid växlingarna, vilket är den kritiska punkten vid distansarbete.

Latensen i SBC når 180 ms, vilket utesluter denna codec för videospel eller läppsynkronisering på video. I aptX Adaptive sjunker latensen till 55 ms, ett värde som räcker för video men är begränsande för reaktivt spel. aptX Lossless på 48 ms är det bästa resultatet som mätts på dessa hörlurar.

Signaturen hos Melomania A100 avviker måttligt från målet Harman 2019 IEM. Basen har en lätt förstärkning runt 80-100 Hz, cirka 3 dB över målet, utan överskott i sub-bass (gradvis avrullning under 40 Hz). De lägre mellanregistren (200-500 Hz) är något tillbakadragna, vilket ger utrymme åt baslinjen utan att maskera rösterna. Närvaron (2-4 kHz) är väl avvägd, utan aggressiv topp.

Högfrekvensområdet har en lätt topp runt 8-9 kHz, märkbar på cymbaler och kvinnliga sibilanter. Denna topp förblir kontrollerad och orsakar ingen hörseltrötthet under 2-timmarssessioner. Ljudbilden är bred för en in-ear-hörlur i denna prisklass, med tydlig separation av plan mellan trummor och stråkar på välmixade orkesterinspelningar.

På elektronik (minimal techno, 120-130 BPM) ger boosten vid 80-100 Hz slagkraft utan att kväva mid-range-elementen. Separationen mellan kick och syntbas förblir läsbar, vilket inte är självklart i denna prisklass. På a cappella-röst ger de något tillbakadragna mellanregistren ett lätt distanserat men aldrig artificiellt intryck.

Jämförelsen LDAC versus aptX Lossless på samma Qualcomm-källa visar en märkbar skillnad på transienter i aptX Lossless: attackerna på akustisk gitarr är tydligare definierade, bakgrundsljudet från inspelningen återges bättre. Avståndet till AAC är mer påtagligt, särskilt på den globala dynamiken. Equalizern i appen gör det möjligt att korrigera den lätta svackan vid 400 Hz och dämpa toppen vid 8 kHz, med bekräftad beständighet av inställningarna efter frånkoppling.

Redaktionen har utvärderat ANC på Melomania A100 i tre olika miljöer. I tunnelbanevagn (kontinuerligt buller centrerat kring 80-200 Hz) uppskattas den extra dämpningen jämfört med enbart passiv isolering till cirka 18 dB inom detta frekvensområde. Resultatet är starkt för en hörlur till 119 €, även om det ligger efter de 25-28 dB som mätts på Sony WF-1000XM5 under samma förhållanden.

I kontorslandskap (röster, tangentbord, ventilation) reducerar ANC effektivt det kontinuerliga bakgrundsljudet men släpper igenom röster närmare än 1,5 meter. Detta beteende är vanligt för de flesta ANC i denna prisklass: avvisning av impulsiva röster är strukturellt svårare än avvisning av stationära ljud.

Jämfört med Melomania M100, den direkta föregångaren, vinner A100 cirka 4 till 5 dB extra dämpning i basen enligt community-rapporter och tillgängliga jämförande mätningar. Det adaptiva läget reagerar på 1,5 till 2 sekunder vid en plötslig miljöförändring (från lugn korridor till trafikerad gata), vilket märks men inte stör.

I flygplanssimulering (vitt brus centrerat på 250 Hz vid 85 dB SPL via högtalare) reducerar ANC bakgrundsljudet övertygande, jämförbart med vad Soundcore Liberty 4 Pro erbjuder i samma test. Trycket i örat som genereras av ANC är lågt, lägre än det som upplevs på Bose QC Earbuds II.

Transparensläget på Melomania A100 återger ljudmiljön med en lätt färgning i de höga mellanregistren (1-3 kHz), märkbart på djupa mansröster som låter något nasala. Detta fel är vanligt hos digitalt behandlade transparenslägen i denna klass, och A100 klarar sig bättre än Melomania M100, vars kvarvarande ocklusion var mer påtaglig.

Vid korta samtal på gatan är förståelsen god förutsatt att samtalspartnern befinner sig inom 2 meter. Behandlingsfördröjningen uppskattas till 10-15 ms, omärkbar i de flesta situationer. Vid kassan i en stormarknad är transparensen tillräcklig för att följa en transaktion utan att ta ut hörlurarna.

Vid stående möten visar transparensen sina begränsningar: röster på avstånd (över 3 meter) återges med en märkbar lätt fördröjning och en lätt nasalfärgning. För tillfällig mobilitetsanvändning är läget funktionellt. Vid längre möten är det fortfarande bättre att ta ut hörlurarna.

Den kvarvarande ocklusionen, som flera användare har påpekat, finns men är måttlig: den egna rösten resonerar lätt i kraniet vid samtal med högre röststyrka. Fenomenet försvinner så snart transparensläget aktiveras, vilket bekräftar att den passiva isoleringen från öronpluggarna är den huvudsakliga orsaken.

Redaktionen har utvärderat samtalskvaliteten i tre sammanhang, med inspelning av den uppfångade rösten och kritisk lyssning från den simulerade samtalspartnerns sida. Resultaten är följande:

• Lugnt inomhus: rösten återges med god begriplighet, lätt kompression märks på klusiler, bakgrundsnivå på -55 dBFS.
• Gata med måttlig vind (15-20 km/h): beamforming reducerar vindbruset på ett acceptabelt sätt, men behandlingsartefakter uppstår på sibilanter. Samtalspartnern uppfattar ett intermittenta brusande bakgrundsljud.
• Kollektivtrafik (tunnelbanetåg): avvisningen av bakgrundsljud är korrekt på det kontinuerliga bruset, men tunnelbanans ljudmeddelanden läcker delvis in i den uppfångade signalen.

Mikrofonens beamforming är funktionell inomhus och vid svag vind, men kan inte mäta sig med lösningar med tre mikrofoner som Sony WF-1000XM5 eller Bose QC Earbuds II. För användning främst inomhus eller i kollektivtrafik är kvaliteten tillräcklig. Vid frekventa professionella samtal utomhus är begränsningarna verkliga och dokumenterade.

Mute Zone testprotokoll tillämpat: volym inställd på 75 dB SPL mätt med ljudmätare, codec LDAC, omgivningstemperatur 20°C, ANC aktiverat eller inaktiverat beroende på scenario. De uppmätta resultaten är följande:

• ANC aktiverat: automatisk avstängning efter 19 h 40 min (inklusive fodral), vilket är en avvikelse på 6,6 % under tillverkarens annonserade 21 h.
• ANC inaktiverat: avstängning efter 36 h 15 min, vilket är en avvikelse på 6,9 % under de annonserade 39 h.

Dessa avvikelser ligger inom acceptabel norm för denna typ av tillverkarens mätning, som vanligtvis använder en lägre volym (50-60 % av max) och en mindre strömkrävande codec än LDAC.

Snabb laddning är effektiv: 10 minuter i fodralet ger cirka 2 h 30 min batteritid med ANC aktiverat. Efter 30 minuters laddning återfår hörlurarna cirka 7 h batteritid. Fodralet laddas via USB-C. Trådlös laddning saknas på denna modell, vilket är en tydlig brist jämfört med Sony WF-1000XM5 som erbjuder Qi.

Fodralets LED-indikator visar tre laddningsnivåer (grön, orange, röd) utan numerisk visning. Appen Cambridge Audio ger exakt procent för både hörlurar och fodral, vilket kompenserar avsaknaden av fysisk visning.

Appen Cambridge Audio finns tillgänglig för Android och iOS. Stabiliteten är god på båda testade plattformarna (Android 15, iOS 18.3): inga krascher observerades under fyra veckors användning, Bluetooth-anslutning till appen etablerades på under 5 sekunder vid varje start.

Equalizern erbjuder 10 parametriska band med ett justeringsintervall på ±12 dB per band, vilket är generöst för denna prisklass. Fem förinställningar finns tillgängliga (Flat, Bass Boost, Vocal, Treble Boost, Custom). Anpassade inställningar bevaras efter Bluetooth-frånkoppling, vilket bekräftar att parametrarna lagras i hörlurarnas interna minne.

Pekkontrollerna är anpassningsbara via appen: varje gest (enkel tryckning, dubbel tryckning, trippel tryckning, långt tryck) kan tilldelas en funktion bland åtta alternativ (play/paus, nästa spår, volym, ANC, transparens, röstassistent, samtal, inget). Denna detaljrikedom är högre än vad appen Soundcore erbjuder på Liberty 4 Pro.

Två begränsningar är värda att nämna:

• Appen erbjuder inte profilbaserad equalisering per musikgenre med automatisk inlärning, till skillnad från appen Sony Headphones Connect.
• Inställningen av ANC-intensitet (reglage mellan 0 och 10) finns, men den märkbara effekten mellan nivåerna 7 och 10 är låg, vilket tyder på att det användbara intervallet är koncentrerat till nivåerna 5 till 8.

Melomania A100 presterar bättre än sina direkta konkurrenter på tre objektiva mätbara kriterier: den verkliga batteritiden med ANC aktiverat (nästan 20 timmar jämfört med 7 till 11 timmar för konkurrenterna), codec-kedjan (aptX Lossless saknas hos Sony och Soundcore i den här prisklassen) och vikten per enhet (4,7 g jämfört med 5,3 till 5,4 g). Dessa fördelar är konkreta och inte bara kosmetiska.

Däremot erbjuder Melomania A100 inte trådlös laddning, dess ANC är sämre än hos Sony WF-1000XM5 (som kostar dubbelt så mycket men fortfarande är referensen i kategorin), och mikrofonkvaliteten utomhus i blåsigt väder är förbättringsbar. Melomania M100, den interna föregångaren, finns nu till reducerat pris och är fortfarande relevant om aptX Lossless och utökad batteritid inte är prioriterade.