Test Bowers & Wilkins Pi8 (2026): motiverar priset sig?

Pi8 väger 7 g per hörlur, en rimlig vikt på papper men märkbar redan efter första timmen på grund av fodralets form. Hörlurens kropp är relativt stor, med en styv stabiliseringsvinge som vilar mot öronmusslan. På öron med standardmorfologi sitter de bra vid sittande eller lugn gång. Däremot blir trycket från den styva vingen mot brosket i öronmusslan kännbart efter 80 till 90 minuters kontinuerligt bruk.

Redaktionen har testat detta på tre olika morfologiska profiler: två av tre rapporterade obehag mellan 75 och 95 minuter, aldrig tidigare. Den tredje profilen, med bredare öronmussla, kände ingen trötthet förrän efter 2 h 30. Det är inget avgörande fel, men en verklig begränsning som konkurrenterna (särskilt Sony WF-1000XM5 med sina adaptiva ovala öronpluggar) hanterar bättre vid långa sessioner.

De medföljande silikonpluggarna finns i fyra storlekar (XS, S, M, L). Materialkvaliteten är tillfredsställande, med en fasad kant som underlättar insättning. Den passiva isoleringen når cirka 22 dB vid bra passform, vilket ger en solid bas redan innan ANC aktiveras.

Pi8 har 9,2 mm kolfibermembran-drivare, ett val som gynnar membranets styvhet och minskar böjningsdistorsion vid snabba transienter. Ljudsignaturen ligger något i V-form jämfört med Harman 2019-målet: basen är närvarande mellan 60 och 200 Hz med en lätt boost på 3 till 4 dB, mellanregistret är något tillbakadraget runt 1 till 2 kHz, och diskanten stiger från 6 kHz med en lätt accentuering som kan ge sibilans på kvinnliga röster inspelade med hög dynamik.

På akustisk jazz (kontrabas, cymbaler, röst) är planseparationen tydlig och stereoscenen bred utan att kännas artificiell. Trummans transienter återges precist, vilket direkt kan tillskrivas kolfibermembranets styvhet. På elektronik (sub-bass mellan 30 och 50 Hz) kommer roll-off tidigare än väntat: Pi8 är inte hörlurar för den som vill ha djup sub-bass.

Den centrala frågan om aptX Lossless förtjänar ett direkt svar: skillnaden är hörbar vid direkt jämförelse på högkvalitativ källa (FLAC-filer 24 bitar/96 kHz), främst på transienter och mikrodynamik. Vid isolerad lyssning, utan A/B-växling, kommer majoriteten av lyssnarna inte att uppfatta skillnaden jämfört med aptX Adaptive vid 96 kHz. På orkestral musik (Mahler, Symfoni nr 5, dirigerad av Rattle) gynnas de låga strängarna av en något bättre klangkoherens i Lossless, men skillnaden förblir subtil.

aptX Lossless kräver en kompatibel källa: nyligen DAP Android, PC med Windows 11 och Qualcomm aptX Lossless-drivrutin, eller smartphone med Snapdragon 8 Gen 2 och högre. iPhone-användare stannar på AAC, vilket är funktionellt men innebär en förlust på produktens huvudlöfte.

ANC i Pi8 bygger på ett hybridt feedforward/feedback-system med adaptiv justering utifrån den upptäckta miljön. I ett lugnt kontorslandskap (omgivningsljud mellan 55 och 65 dB) är dämpningen effektiv och den upplevda reduktionen når cirka 20 till 22 dB på låga frekvenser (100 till 500 Hz). Vid tunnelbaneljud i Paris (topp runt 75 dB mellan 80 och 200 Hz) hanterar ANC det kontinuerliga bruset korrekt men släpper igenom transienta toppar (bromsning, utrop).

Jämfört med Sony WF-1000XM5 är skillnaden märkbar: Sony ger en uppskattad dämpning på 28 till 30 dB på samma låga frekvenser, med bättre hantering av mellanregister (500 Hz till 1 kHz). Pi8 hamnar i kategorin "bra ANC" snarare än "kategorireferens", vilket bekräftar den nyanserade bedömningen från andra tester. På kortdistansflygningar tar ANC bort jetmotorernas surr effektivt, men kvarvarande kabinsbuller finns kvar.

Transparensläget på Pi8 är en av produktens starka sidor. Återgivningen av ljudmiljön är naturlig, utan blåseffekt eller grott eko som finns hos vissa konkurrenter. Vid 60 % transparensförstärkning (justerbar i appen) återges samtalspartnerns röst ansikte mot ansikte utan märkbara artefakter. Övergången från ANC till transparensläge sker på cirka 400 ms, vilket är omärkligt vid normal användning.

För telefonsamtal har redaktionen testat Pi8 på gatan (stadstrafik, cirka 70 dB), i kollektivtrafik och i kontorslandskap. Resultaten är bra i måttligt bullriga miljöer: röstens tydlighet förblir god upp till 72 till 75 dB omgivningsbuller. Däröver försämras mikrofonupptagningen, särskilt i vind (tester utförda vid Morbihan-kusten, vind 40 till 50 km/h): vindbruset filtreras dåligt och rösten blir svår att förstå för samtalspartnern.

Multipoint fungerar mellan smartphone och laptop. Automatisk växling vid inkommande samtal på smartphonen medan musik spelas från laptop tar 1,5 till 2 sekunder, utan frånkoppling. Återanslutning efter viloläge är pålitlig på de två testade enheterna (iPhone 16 och MacBook Pro M4).

Redaktionen har mätt batteritiden under blandade förhållanden: 70 % ANC aktiverat, volym på 60 %, codec aptX Adaptive, Android-källa. Resultatet blev 6 h 10, alltså 20 minuter under tillverkarens uppgift på 6,5 h. Avvikelsen är liten och stämmer med testvillkoren (adaptiv ANC aktiv hela tiden, multipoint-anslutning bibehållen).

Laddningsetuiet ger cirka 2,5 extra fulla cykler, vilket ger en total batteritid på cirka 21 till 22 h inklusive etui. Snabb laddning finns: 15 minuter i etuiet ger cirka 1 h 30 lyssning, vilket är användbart men inte exceptionellt i kategorin.

För en Paris-Marseille-resa med TGV (cirka 3 h) klarar Pi8 det utan problem på en enda laddning. För en medellång flygning på 4 h utan tillgång till eluttag täcker laddningen i etuiet resten. Gränsen syns på resor som överstiger 6 h kontinuerlig lyssning: Sennheiser Momentum 4 (hörlurar) eller Sony WF-1000XM5 (8 h ANC on uppgivna) ger bättre marginal.

Appen Bowers & Wilkins Music finns tillgänglig för iOS och Android. Under 2026 är stabiliteten god: inga krascher har noterats på iOS 18 eller Android 15 under de fyra testveckorna. Anslutningen mellan appen och hörlurarna är nästan omedelbar.

De tillgängliga funktionerna är:

• Justering av ANC-nivå (tre fasta nivåer plus adaptivt läge)
• Aktivering och intensitet för transparensläge
• Hantering av multipoint (på/av)
• Firmware-uppdatering (en uppdatering mottogs under testet)
• Equalizer med 5 halvparametriska band och tre fabriksförinställningar

Avsaknaden av en helt parametrisk equalizer (fri mittfrekvens, bandbredd och gain) är en verklig begränsning jämfört med appen Sony Headphones Connect, som erbjuder en 10-bands EQ med anpassade profiler och DSEE Extreme. Appen Bose Music är också rikare när det gäller anpassning av ANC och automatiska rutiner. B&W satsar på enkelhet, på bekostnad av inställningsdjup.

Bluetooth 5.4 i Pi8 ger en mätbar anslutningsstabilitet: inget avbrott konstaterat på 8 m i rak linje, ett kort avbrott (mindre än 200 ms, självåterhämtat) på 10 m med två mellanliggande väggar. Vid tät urban användning (tunnelbana, kontorslandskap med många aktiva Bluetooth-enheter) förblir anslutningen stabil utan avbrott.

Latensen i aptX Adaptive uppskattas till 60 till 80 ms beroende på källa, vilket är acceptabelt för videovisning (tröskel för uppfattad synkronisering mellan ljud och bild runt 80 ms). För mobil gaming är denna latens märkbar på rytm- eller skjutspel. Det finns inget dedikerat "spelläge" med reducerad latens, till skillnad från vissa konkurrenter.

Viktig punkt: aptX Lossless är inte tillgängligt i multipoint-läge. När två enheter är anslutna samtidigt växlar kodeken automatiskt till aptX Adaptive på båda strömmarna. För att dra nytta av Lossless måste du ansluta till en enda kompatibel enhet. Denna begränsning är inneboende i bandbreddshanteringen vid dubbelanslutning.

Tabellen är entydig på flera punkter. Pi8 är de enda som erbjuder aptX Lossless i denna kategori, vilket utgör en verklig fördel för användare med kompatibla källor. När det gäller ANC och batteritid dominerar Sony WF-1000XM5, och det till ett pris som är 190 € lägre. När det gäller komfort och vikt är AirPods Pro 2 lättare och bättre anpassade för långa sessioner.

Prisskillnaden på 190 € mellan Pi8 och WF-1000XM5 motiveras endast om aptX Lossless kan utnyttjas i köparens lyssningskedja och om B&Ws ljudsignatur (lätt V-formad, koldrivrutiner) stämmer med dennes preferenser. För en iPhone-användare är denna skillnad inte motiverad utifrån objektiva kriterier.